Roadtrip 2020 – Mot Hamra nationalpark

Dagen började med att vi fick skjuts av Peters mamma till Bavaria där vi hämtade ut BMW:n vi skulle hyra. Det var en stor svart bil som var riktigt trevlig att både köra och att vara passagerare i. Vi hade lite problem att ta oss ut ur garaget trots att killen i kassan hade gett oss ganska tydliga instruktioner. Tror kanske vi var lite för ivriga att få se bilen så det han sa gick in genom ena örat och ut genom andra 🙂 När vi hade försökt ta oss förbi bomen i vad som kändes som en evighet tittade jag på kortet med kontaktinformation vi hade fått och insåg att koden för att ta sig ut stod där haha.

Vi åkte tillbaka hem för att packa in alla grejer i bilen och sen bar det av. Det första stoppet blev Naturkompaniet i Borlänge där jag köpte en häftigt (och dyr!) flaska som renar vatten. Så fort vi hade bestämt oss för att vi skulle ut på en vandring denna roadtrip där vi inte skulle ha tillgång på kranvatten visste jag att jag ville ha något som renar vattnet. Å ja jag vet att vattnet är rent nog att drick (åtminstone där vi var), men med min spyfobi vill man inte ta några onödiga risker.

I Borlänge blev det även ett besök på Max där vi åt lunch och försökte planera var vi skulle bo för natten. Vi hade planerat in ett eftermiddags/kvällsbesök till Hamra nationalpark så boendet fick inte vara allt för långt från det. Valet föll till sist på Halsingegard Lundbergs i Los. Ett val jag kände mig lite tveksam till då det inredningsmässigt och så inte föll mig i smaken (är lite småkräsen ska jag erkänna hehe). Var rädd att det skulle vara lite ofräscht, men jag blev glatt överraskad när vi kom dit. Hon som ägde stället var väldigt trevlig och vårt rum var absolut godkänt. Fräscha lakan och handdukar är bland det viktigaste för mig och det var det här.

Innan vi åkte till Hamra nationalpark tog vi ett litet stopp vid en matbutik för att få i oss någon middag. Om jag minns rätt blev det färdiga mackor. Sen blev det mycket grusvägskörning för att komma till nationalparken och bilen såg mer grå än svart ut när vi kom fram. Det regnade även en del så vi klädde på oss ordentligt och gav oss sedan ut på vandring på två av lederna som parken erbjöd.

Den första var Myrslingan som tog en igenom myrmark (no kidding?? haha). Vägen gick mestadels på spänger och det var så otroligt tyst och vackert så man ville nästan gråta. Underbar led som rekommenderas starkt om man har vägarna förbi.

Sedan tog vi oss ut på Urskogsslingan som tog oss igenom tät barrskog om jag minns rätt. På många av träden hängde det ned växter som såg ut som skägg. Har aldrig sett så mycket av det förut och om jag förstod det rätt så växer det endast i gamla skogar där luften är ren. De var känsliga för föroreningar. Totalt, med båda lederna inräknade, gick vi ca 5 km. Det kändes som ganska lagom eftersom det var på kvällen.

På vägen tillbaka till hotellet sen var det väldigt lugnt, men från ingenstans såg vi helt plötsligt ett djur som rörde sig på vägen en bra bit ifrån oss. Kände hur en ilning gick genom hela kroppen för vi var först helt säkra på att det var en varg! Har aldrig sett en vild varg, men ju närmre vi kom insåg jag att det måste vara en hund för den var så liten. Vi stannade då vi inte kunde se någon ägare i närheten och försökte locka in hunden. Den stod dock bara på avstånd och skällde på oss. Efter en stund kommer en bil rullande långsamt och en dam kliver ut och det visar sig att det är hennes hund. Hennes gubbe var tydligen inne i skogen och gick med den. Kan ju tycka att man bör ha bättre koll på sin hund om jag ska vara ärlig. Inte bra att den strövade omkring på en 70-väg.

I morgon beger vi oss av mot ett återbesök Fulufjället. Se hur det gick här.