Roadtrip 2019 – Norge – Första turistmålet

Frukosten på Liatoppen var nog, enligt mig, den mysigaste på hela resan. Det var endast jag, Peter och ett norskt par som satt och åt, så det var väldigt lugnt och skönt. Utbudet var kanske inte så stort, men det som fanns var väldigt bra.

Den här dagen var nog den bästa enligt mig och vi hade faktiskt ett mål denna dag. Det var Stegastein som är som en ”träbrygga/bro” som går ut från kanten av ett berg så man har fin utsikt över Aurlandsfjorden. På vägen dit åkte vi på helt underbara vägar med jättefin utsikt. Kändes som fjällandskap i Norrland.

Överallt längs vägen fanns fina små ställen med underbar utsikt man ville stanna vid. Tyvärr har dagen för få timmar för att se allt. 🙂

Det var väldigt intressant hur landskapen ändrade sig väldigt mycket beroende på vilken höjd ovanför haven vi åkte på. Var vi högt upp var det som fjällandskap och åkte vi långt ner var det mer granskog. Eftersom Norge till stor del består av berg åkte vi igenom väldigt många tunnlar denna dag. Det var jag som körde när de flesta kom och vi snackar smala och kolsvarta tunnlar. Då de av någon anledning inte hade belysning inne i tunnlarna, utan bara precis vid in- och utfarterna. Jag fick rysningar av obehag när vi åkte igenom dem för det kändes som att vara mitt i en skräckfilm.

Sista biten upp till Stegastein var inte jätterolig att köra heller då det var fruktansvärt smalt och många möten på vägen upp för berget. Kändes som ett mirakel att vi lyckades ta oss genom hela denna roadtrip utan en skråma på bilen. Man märkte ganska fort att Stegastein var ett riktigt turistmål då det knappt gick att få en parkeringsplats och det var fullt med folk. Man fick stå i kö för att komma längst fram till glaset på ”bron”.

Där hade man väldigt fin utsikt över fjorden som hade en sån där underbar blå färg som man bara sett på bild förut. Det blev ju inte sämre av att det var jättevackert väder. Jag tyckte dock att det var för mycket folk för att jag skulle kunna njuta av det till fullo.

Vi lämnade Stegastein och åkte vidare. Längs vägen hittade vi ett jättefint vattenfall som heter Skjervsfossen. Där stannade vi och kollade på hotell i mobilen och Energihotellet i Nesflaten fångade vår uppmärksamhet. Det var ett hotell från 60-talet som hade bevarat sin inredning sen dess. Så vi bokade det och satte det som destination i google maps.

När vi körde dit blev det helt plötsligt totalstopp på vägen och vi hade en jättelång kö framför oss. Vi tänkte dock inte så mycket på det då vi tidigare hade behövt stanna för ett rödljus som släppte fram en körriktning av bilar i taget. Vi tänkte helt enkelt att detta var ett sådant ställe för efter några minuter kom det jättemånga bilar i andra körriktningen. Sen började det smårulla, men runt hörnet blev det totalstopp igen. Lite längre fram kunde vi se att en buss såg ut att nästan ligga i diket och bredvid den stod en annan buss och bredvid den var en lastbil av något slag. Ska tilläggas att vägen var väldigt smal så det fann inte en chans att de tre stora fordonen skulle kunna ta sig förbi varandra. Några minuter till går och sen kommer en gubbe gåendes längs vägen och viftar med armarna för att visa att alla måste backa. Jag fick lite småpanik eftersom jag tycket det är jobbigt att backa i vanliga fall och det börjar ju inte speciellt bra. Saaben bakom oss backar väldigt långsamt medan husbilen framför oss börjar backa som att vi inte ens skulle vara bakom honom. Jag som typ aldrig använt mig av en tuta pressar den till max och han fattar till slut.. när det kändes som han var några cm från att backa in i oss. Detta gör att jag blir superstressad så sen när jag ska fortsätta backa veta jag inte om jag ska kolla på skärmen (bilen hade back-kamera) eller om jag ska vända huvudet bakåt som jag skulle gjort i vanliga fall. Det slutar med att jag gör både och vilket gör min hjärna superförvirrad åt vilket håll jag ska vrida ratten så jag börjar med att backa med baken åt fel håll! Peter säger åt mig att ta det lugnt, men stressnivån är uppe i taket för mig. På något sätt lyckas jag till slut få bilen i en ganska bra position och kan backa långt. Allt löste sig i alla fall och vi kunde åka vidare. Jag hade gråten i halsen efter det och sa att jag backade sämst av alla. Stackars Peter försökte övertyga arga och ledsna mig att så inte var fallet, men just då kändes det verkligen som det.

Den här händelsen gjorde dock att vi hamnade väldigt mycket efter i tid och när vi kom fram till staden Odda där vi tänkte käka så insåg vi att vi inte skulle hinna till incheckningen. Peter ringde därför hotellet och frågade om vi kunde komma senare och det var inga problem alls, (var lite svårt att förstå norskan, men på det stora hela lät det som att det var lugnt).

I Odda åt vi på en kinarestaurang. Jag åt kyckling med currysås och Peter åt friterad kyckling i sötsur sås.

Sen åkte vi vidare till hotellet där killen i receptionen berättade att vi hade deras bästa rum. Han följde oss till rummet som hade en underbar utsikt över sjön och bergen. Ett av fönsterna gick från golv till tak. Jag kollade sen på utrymningsplanen och vi hade helt klart det största rummet.

Peter gick och fotade utsikten från balkongen som var utanför rummet där vi skulle äta frukost och sen gick vi och la oss.

Länk till Energihotellet hittas här.

Föregående dag, mot Liatoppen hittas här.