Roadtrip 2017 – Norrland – DAG 1

Söndag – 16 juli 2017

Fulufjällets Nationalpark

Resan började med att åka till Åsa där Peter lämnade sina nycklar. Vi fick en kasse med lite mat också (bland annat mackor, ägg och morötter). Sen åkte vi iväg med Orsa som mål. Vi fick stanna en gång längs vägen för att jag ville gå på toa. Jag lyckades leda oss in åt fel håll på motorvägen vid ett tillfälle, men som tur var gick det att vända en liten bit bort. I Orsa gick vi också på toa och bytte förare.

Peter hade kört ända till Orsa vilket vi insåg var alldeles för lång tid (nästan 4 timmar). Resten av resan försökte vi dela upp det så vi körde ca 1 timme var. På en del av sträckan var asfalten med jämna mellanrum uppgrävd så var som korta ytor med grusväg. Så blev mycket bromsa och sen upp i fart igen. När det sen blev dags att göra en vänstersväng för att åka in på vägen som ledde till Fulufjällsgården gav Peter mig instruktioner för tidigt så var nära på att jag svängde in på en väg där det troligtvis inte ens var tillåtet. Såg ingen skylt som förbjöd det, men var som spärrlinjer i marken. Jag insåg det snabbt och sa att det kan inte vara där vi ska svänga in och några meter bort såg jag skylten som sa ”Mörkret”.

När vi kom fram till Fulufjällsgården och checkade in fick vi en rundvandring av ägaren som visade alla ytor och ledde oss till vårt rum. Kändes helt okej för att vara ett vandrarhem. Vi hade en våningssäng och ett litet bord med två stolar. Tjejerna hade en egen toa med dusch och herrarna en för sig. Vi packade in oss på rummet, käkade lite och sen bestämde vi oss för att gå till vattenfallet (Sveriges högsta). Vi frågade ägaren om hur man skulle ta sig dit och Peter nickade och sa mm åt instruktionerna som jag inte fattade ett skit av. Visade sig sen att Peter inte heller fattade instruktionerna så vi hamnade bara jättekonstigt.

Så vi fick gå tillbaks och gå längs vägen vi kom på med bilen istället. Jag kände mig helt utmattad efter dagar med dålig aptit och mycket gråtande. Lyckades ändå på något sätt komma fram till Naturum som jag trodde var målet (vi hade nog gått över en timme vid det här laget), men visade sig att det var ca 20 min vandring kvar.

Vi hittade en mysig liten stuga där en liten brasa brann i mitten av huset och runt omkring fanns bänkar med renfällar. Vi åt ett äpple var och jag kände att livsgnistan sakta återvände. Det gav mig tillräckligt med energi för att gå bort till vattenfallet.

Jag hade släpat med mig systemkameran, men Peter var hur gullig som helst och bar runt på den under större delen av hela vandringen trots att han bar runt på en jätteryggsäck med sin egen kamerautrustning. Det började också regna kraftigt och jag hade varit klumpig och lämnat regnjackan på vandrarhemmet (det var sol och ganska varmt när vi kom dit nämligen). Jag fick låna Peters vilket kändes jättedumt, men är så tacksam för det. Hade knappt kunna röra mig annars så mycket som jag frös. Längs vägen hittade vi en liten stuga där man hade jättebra utsikt över vattenfallet.

Så vi satt där en stund medan det spöregnade och fotade vattenfallet. Jag läste lite i gästboken där jag såg att någon skrev om Old tjikko. Det är en gammal gran som tydligen har rötter som är över 9000 år gamla. Den låg tyvärr en bit bort dock så fanns ingen möjlighet att hinna (eller orka) se den. När det slutade regna gick vi ner till vattenfallet som var riktigt häftigt och fin natur runt omkring. Myggen och knotten fick mig att bli galen dock. Peter ville fota ganska mycket så jag stod mest och tittade på.. eller stod mest och hoppade runt för att slippa myggen. 🙂

Sen när vi skulle gå tillbaks valde vi att gå en annan väg som också var jättefin. Solen sken och vi gick bland annat förbi en massa jättegamla tallar. När vi kom tillbaks till vandrarhemmet tror jag att vi gick och la oss ganska omgående. Jag fick gå upp vid 3-tiden och var askass i magen.

Imorgon åker vi mot Sånfjället. Läs om äventyret här.